Give me some space!

Jag (Emma) har nu genomgått drygt två månaders total transformation. För det första, beslutet att jag skulle sluta jobba redan i slutet på maj (med 3,5 månad till avresa) är ett av de bästa jag någonsin har fattat. Visst, jag hade ett jobb som jag vantrivdes med och hade aldrig stannat kvar om så jag fick tio miljoner för besväret. Inför att jag skulle sluta (jag hade till och med en nedräkningsapp som hjälpte mig hålla koll på antalet plågsamma dagar som återstod) så fantiserade jag om den eufori som skulle uppstå i den sekund som jag stängde min kontorsdörr för sista gången. Men den känslan kom aldrig. Istället var jag helt tom. Arg. Besviken. Jag skämdes för att jag hade gett mig själv möjligheten att bara få ägna tid åt mig själv. Det är först nu, två månader senare, som euforin börjar komma. Nu, när jag börjar inse vad som är på väg att hända.

Den frihet som har infunnit sig i mitt liv är helt oslagbar. Jag har funnit ett tempo som gör det möjligt för mig att vara lycklig - lycklig på riktigt. Jag vaknar när kroppen vill vakna (oftast tidigt). Ibland yogar jag när solen går upp. Andra dagar går jag en långpromenad, följer med på en golfrunda eller springer en mil. Jag dricker en kopp kaffe till min frukost och njuter av morgonsolen. Jag pluggar några timmar på förmiddagen. Gör research inför resan. Äter lunch om jag är hungrig. Tar ett dopp i poolen. Njuter av solens varma strålar. Läser en bok. Blandar en islatte och dricker den med välbehag. Ser på några avsnitt Sons of Anarchy. Dricker ett glas vin. Äter gott. Går en kvällspromenad. Kastar hästdojja eller spelar kort. Somnar i famnen på mannen jag älskar mer än livet självt. Sover gott. Riktigt gott. 

Jag upptäcker nya saker. Vad jag tycker om och inte. Jag hittar nya värderingar som känns bättre än de gamla. Jag träffar nya bekantskaper och skrattar så j*vla mycket. Jag får se det underbara landskapet i Roslagen breda ut sig från passagerarsätet i vår bil (en av våra bättre investeringar). Jag saknar ingenting. Jag har allt jag behöver här i min närhet medan euforin inför vad som komma skall växer och växer...

Det finns några saker som jag har tänkt särskilt mycket på:

• Söndagsångest. Jag saknar dig inte!
• Semesterångest. Känslan av att semestern är slut innan den knappt har börjat. Stressen att hinna med så mycket. Tröttheten som kommer av att vara ledig. Sorgsenheten som infinner sig när man inser att semestern snart är slut. Jag saknar dig inte!
• Jag är djupt lycklig över att yogan och jag har funnit varandra igen. Vi har en mycket bättre relation nu än för några år sedan.
• Hur kroppen och sinnet och huden och håret och livet beter sig när man inte stressar. Att leva ett liv fritt från stress (även om det inte har gått så lång tid) har för alltid förändrat mig. Oj oj oj vilken bättre människa jag är :)
• Tid är inte så viktigt längre. Jag har slutat känna stress (eller panik snarare) inför det faktum att tiden går. Förut var jag så ledsen på söndagar för att helgen snart var slut och att det skulle dröja så länge tills det var fredag kväll igen. Ungefär så här: förra veckan skulle jag möta upp en vän och äta lunch klockan 11.30. Jag skulle bara förbi Åhléns och välja ut ett nytt läppstift först. Där gick jag i godan ro och provade alla möjliga färger, utan en tanke på klockan. När jag stod i kassan kom jag på att jag hade en tid att passa och tittade på klockan som hade hunnit bli 11.27... Tack och lov för förstående vänner!
• Jag går runt med den där känslan som kan uppstå under meditation - att allting är perfekt, att man är så grundad i livet, att man är på rätt plats med rätt människor och gör rätt saker, att man är riktigt trygg (i sig själv och med andra). Sjukt tacksam för det :)
• Med space så väcks nyfikenhet och kreativitet. En känsla av att vilja veta mer.
• Jag har aldrig tidigare känt så starkt att allting är möjligt. Jag kan bli precis vad jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Världen finns framför mina fötter. Det är bara jag som sätter gränserna (och Niclas, inte att förglömma). Några gånger har jag varit väldigt nära att tatuera mig bara för att manifestera detta (men bangat ur såklart). 
• Att odla sin egen mat is the shit. Och att köpa närproducerat. Överlägset.

Jag är så SJUKT TACKSAM!!

En härlig utflykt till Öregrund - genom det vackra sommarlandskapet!