Promenera runt Gili Meno

Vi har utan att tänka på det alltid försökt se så mycket som möjligt av platserna vi har bott på. Inga turistturer eller uppstyrda grejer utan bara långa turer med moppen eller till fots. Att få se hur lokalbefolkningen bor och att få en inblick i deras liv säger väldigt mycket om en plats. 

Första eftermiddagen promenerade vi runt Gili Meno och upptäckte ett övergivet hotellkomplex. Då hade vi ingen kamera med oss men vi ville verkligen komma tillbaka för att ta bilder. När vi i onsdags eftermiddag promenerade runt på öns inland så upptäckte vi att det är där alla locals bor och där fanns nästan inga guest houses eller restauranger för turister, vilket vi hade trott. 

Det var också under vår promenad som vår bild av Gili Meno blev än mer förvirrad. Locals har det ganska fattigt och livnär sig på att med hjälp av sina hästar eller sin båt transportera turister eller att arbeta på någon restaurang. Många jobbar med att bygga hus och frakta material. Det är alltså hårt jobb. Överallt betar kossor och getter på de små grässtrån som är gröna medan katter och höns driver runt.

En övergiven toalett vid saltvattensjön

Ni kan se hur långt de har hunnit göra vägen där bakom!

Ett väldigt smart träd med egna stöttor

Saltvattensjön som ligger mitt på ön

Övergivna flipflops på en stolpe

På västra Gili Meno finns alltså ett övergivet hotellkomplex och vi lyckades med lite research hitta storyn bakom det. Området består av en restaurang, ett stort hus som ser ut att ha varit bar och dansgolv, ett stort kontorshus och sedan ett tjugotal bungalows. Hotellet som heter Bounty Beach Club Bungalows var färdigbyggt 2002, precis när bombningarna på Bali dödade hundratals turister. Turismen stannade nästan av helt efter det och ägaren av The Bounty fick tomt med pengar i plånboken enligt vissa teorier. Enligt andra hann hotellet aldrig öppnas innan det övergavs. En annan spekulation är att ägaren plötsligt dog och hotellet lämnades tomt. Det ska tydligen finnas en vaktmästare som ser över stället och enligt honom så kommer hotellet att restaureras och öppnas igen - men ingen vet när. Nästan alla byggnader på marken är så förstörda att de måste rivas ned för att kunna byggas upp igen - vilket skulle kosta massor av pengar! 

Övergivna platser är verkligen kusliga. Jag läste i en artikel om hotellet att det finns någon sägen om att den avlidna ägaren spökar på området, vilket ju inte känns helt osannolikt när man promenerar runt där.

Sedan promenerade vi tillbaka från västra till östra sidan av Gili Meno för att äta middag - fortfarande väldigt förundrade, förvirrade och förbryllade över denna obegripliga ö...

Solnedgång bakom Gili Trawangan

Moskén som även den ser övergiven ut

Lekplats/Sandlåda

Ett övergivet kontor