Ännu en vecka till ända. Vi lämnade Koh Yao Noi med en liten tår i ögat, denna fantastiska lilla ö! Med en mellanlandning i Penang så hamnade vi till slut på Langkawi. Vi har velat åka hit länge och hade hört av många att ön var trevlig så vi hade ganska höga förväntningar. Kunde Langkawi leverera då? Nja, skulle vi vilja säga! Ön är som Malaysia i stort, massor av bra idéer men genomförande och underhåll saknas (ibland helt och hållet). Ute i vattnet utanför flygplatsen finns två långa vägar som för 15 år sedan var början till en golfbana men som slutade som vågbrytare och skydd för flygplatsen. Företaget som äger vägarna har nog glömt bort sitt ägandeskap för länge sedan men myndigheterna kan ingenting göra så vägarna bara förfaller.. Eller som längs den långa vägen till vårt guest house, där man lägger massor av tid på att klippa gräset i vägrenen men den trasiga vägbelysningen är det ingen som tänker på.
Tyvärr, så saknas "turistperspektivet" i Malaysia - precis det som finns i Thailand och Indonesien där man 1. förstår vad turisterna vill ha 2. genomför det 3. gör ständigt förbättringar. Och en sak till, det är nästan omöjligt att få tag på någonting att äta på dagtid så länge man inte tar sig till hotell eller större restauranger - och då blir det dyrt. Vi har helt enkelt haft svårt att leva budgetliv på Langkawi. Till öns stora fördel är de makalöst vackra stränderna, men som i princip bara är tre stycken när man räknar bort stränderna som de privata lyxresorterna har lagt vantarna på. Golfbanorna på ön är otroligt vackra men svindyra att spela på... För resenärer med mycket pengar så är Langkawi en riktig pärla! För oss har ön varit anonym och ganska trist men med oerhört vacker natur!
Vår vecka har framförallt spenderats på moppen. Vi har bott på nordvästra delen av ön och till någon som helst civilisation så är det en dryg mil att åka. Det motiverar inte direkt till att chilla hemma på eftermiddagen och sedan åka iväg för att äta middag, så vi har spenderat långa dagar hemifrån. Guest house't som vi bott på har varit riktigt risigt (trots de goda recensionerna som vi inte riktigt förstår var de har kommit ifrån). Första dagarna hade vi inga nycklar till vårt rum och har delat badrum med gästerna i rummet bredvid (som första nätterna var Jon och Khazar så det spelade ingen roll). Vi har inte haft någon som helst täckning på våra malaysiska mobilabonnemang och gropen där de skulle ställa 3G-masten fyllde de igen med sand nu i veckan. På tal om underhåll så skulle det behövas en ordentlig renovering (istället för att de lägger flera timmar om dagen på att kratta på stranden). Men, förutom detta lilla gnäll så har vi massor av fina bilder att visa!
On the road!
Pantai Cenang
Tanjung Rhu
Pantai Pasir Tengkorak
Stranden där vi har bott den här veckan. Namnet betyder Sandy Skull Beach och kommer ifrån 1930-talet då den thailändska grannön Tarutao hade ett stort fängelse. Havet var då känt för att vara fullt av hajar och krokodiler som bragde de stackars fångarna om livet när de försökte simma till friheten i Malaysia...
Lite mat och lite lyx
 |
| Mitt livs första fish&chips |
Vi körde (!) uppför Gunung Raya och njöt av utsikten från 881 meters höjd!
Vi har träffat världens roligaste katt - som inte vet om han är katt, hund eller apa (eller någonting mittemellan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar