Vi har fått en tittarfråga! Vår käre vän Theo vill höra mer om våra motgångar. Det verkar liksom som att vi har det lite för bra, tycker han. Det må vara hänt, för hur dåligt kan man ha det när man lever ett stressfritt liv och tar åtminstone varannan dag som den kommer? Inte alls, eller hur! Det ska erkännas att vi fick fundera ett tag innan vi kunde komma på några riktiga motgångar (som egentligen inte är några motgångar heller, utan snarare lite vanligt hederligt gnäll...).
Dålig internetuppkoppling
Ja men skoja inte, man blir ju hypernervös när datorn inte connectar med wifi't. När jag hade min första tenta i oktober ägnade jag en timme (!) åt att koppla upp mig så att jag överhuvudtaget kunde ladda ner tentafrågorna. De flesta ställen vi har åkt till har det faktiskt funkat helt OK men ibland är det helt hopplöst. Att ladda upp ett blogginlägg fullt av bilder är bara att glömma om nätet är segt.
Myggbett
Vi hatar (!) myggbett. Nu har vi provat alla varianter. På fot. Under fot. Mellan tårna. I pannan. Rumpa, lår, arm, rygg. Av alla hemska ställen att ha myggbett på så är fötterna värst. Utan mirakelmedel som vi hittade i Thailand så hade vissa nätter varit riktigt sömnlösa...
Money money money
Det är en tillfredsställelse att leva under budget en dag eller hitta ett riktigt mysigt hotell för 150 kronor natten. Vi jämför såklart alltid med Sverige och utan att vara hjärnforskare så påminner vi ofta varandra om hur hysteriskt dyrt allting är i Sverige. Varför betalar man egentligen 26 kronor för en flaska vatten på Pressbyrån? Eller tycker att ett glas vin för 140 kronor i en flashig bar är prisvärt? Här köper vi ett kilo mango för 20 kronor, en burk öl för ett par kronor och bokar resor med högre standard än i Sverige för bara några hundra kronor.
Det var egentligen inte det vi skulle skriva för att köpa mango för 20 kronor kilot är knappast någon motgång, utan det vi skulle komma till var att ständigt förhålla sig till en budget kan vara rätt jobbigt. Om vi inte hittar hotell för omkring 200 kronor och måste betala 300 kronor så är det lite surt. Om vi inte hittar schyssta hak att käka på och måste gå till något finare ställe och betala dubbla priset så blir vi lite bittra. Ofta är man medveten om när man betalar överpris och det är alltid ett nederlag. Vi vill ju liksom att vår budget ska räcka så länge som möjligt.
Vissa saker klarar vi oss helt enkelt inte utan
Innan Niclas mor och far flög ner till Singapore så hade vi gjort en önskelista på sånt vi ville att de skulle ta med sig.
- Två dunkar vin
- Vakuumpåsar från Clas Olsson
- En påse lösgodis inkl saltlakrits
- Kexchoklad
- Hembakta choklad- och kokoskakor
- Hembakta kanelbullar
- Bearnaisesås
- En burk sill
- Försvarets Hudsalva
- Resorb
Vi gick miste om bea'n och sillen men fick i utbyte hemgjord saft och chokladbiskvier. Magnifikt!
"Problemet" med att vi inte "klarar" oss utan vissa saker är att vi måste få fler besök från Sverige så att vi kan fylla på förrådet av Resorb (vätskeersättning här nere smakar *¤&^'#") och kexchoklad.
Från A till B
Emma kommer aldrig gilla transfer och detta främst utav en anledning - man blir (nästan) alltid lurad. Om inte kaffet är överprissatt så försöker taxichaufförerna lura en på pengar. Priserna på flygplatsmat ska vi inte ens tala om, en macka är ju en årsinkomst för en thailändare. Vi har lärt oss hur vi ska ta oss igenom ett folkhav av desperata tucktuck-förare och vi vet hur mycket en resa från A till B ska kosta, men likt förb*nnat kommer Emma aldrig tycka att det är roligt.
Försäljare
Söta gubbar som säljer glass på stranden stör ju ingen men tokiga unga killar som vill sälja guidade turer till överpris är riktigt irriterande. Vi tycker synd om de som inte kan säga nej för de blir verkligen grundlurade.
Att få nej
Tänk dig följande. Du surfar runt på AirBnB, hittar ett grymt boende, havsutsikt, fina recensioner, hjälpsamma värdar och det är enligt kalendern ledigt precis när du vill bo där. Du mejlar värdarna ett litet meddelande och talar om hur gärna du vill bo i deras lilla hydda med havsutsikt och de svarar... Sorry, not available those dates. Va? VA? Vad sägs om att ni uppdaterar kalendern så att JAG INTE BEHÖVER BLI SÅ BESVIKEN???
Världens sämsta mobiltelefon
Lång historia kort, Emmas telefon kraschade efter att ha varit trött ett bra tag och vi bestämde oss till slut för att köpa en billig variant (LG) med dubbla SIM-kort för 1200 kronor. Försäljaren lovade att kameran skulle vara av bra kvalitet, för det var vårt viktigaste kriterie. Vi bytte sedan telefon så Emma tog Niclas gamla för Niclas behövde kunna använda dubbla SIM-kort. Resultatet? Niclas är helt förstörd. Telefonen är så gott som oduglig. Och kameran är fullkomligt värdelös! Med facit i hand skulle vi ha investerat i en mycket bättre lur.
Lite lätt reströtta
Efter drygt sex månaders resande så börjar vi känna oss lite mätta på intryck och upplevelser (och att packa väskorna typ var tredje dag). Ibland orkar man inte tycka att trånga gränder är coola eller ta in hur lokalbefolkningen kämpar för sin överlevnad. Ibland orkar man inte åka på utflykter och se allt som bör ses. Ibland kan vi sakna att ha ett eget hem och dagliga rutiner, även om vi försöker göra det så hemtrevligt som möjligt vart vi än kommer. Daglig research av nya platser, sevärdheter, boenden och flygrutter är väldigt lärorikt men ganska utmattande.
Snart ska vi bo i ett hus på Bali medan vi planerar för framtiden och det ska bli SÅ SKÖNT!
Orkar inte, vill inte, kan inte
1. Stranden är lika fin som igår, ölen lika god som igår, musiken lika bra som igår = orkar inte instagramma.
2. Ingenting fancy att ta kort på = vill inte instagramma.
3. Surfen är slut på SIM-kortet och det finns inget wifi = kan inte instagramma.
I-landsproblem
Emma hade förväntat sig att vid det här laget ha betydligt längre hår än när vi lämnade Sverige. Det var liksom det som var planen. Men va fan, det växer ju inte. Inte en endaste centimeter. Det är till och med kortare än när vi åkte. Fattar ingenting...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar