Den 7 mars passerade vi sex månader på resande fot. Sex månader som har varit fyllda av så många upplevelser, iakttagelser, stränder, kalla drycker, maträtter och människor.
Vi gjorde en kul grej på vår balkong på Tapik Beach Park, El Nido, Filippinerna. Vi skrev vardera tio frågor med utgångspunkt i allt vi har varit med om. Sedan satte vi ihop frågorna och intervjuade varandra. Här kommer svaren, Niclas är blå och mina röda. Enjoy!
Hur kändes det när du gick hem från jobbet sista dagen?
Tomt. Skön känsla men samtidigt visste att jag skulle sakna kollegorna. Inget mer kolla
på hockey-VM på arbetstid.
Ingenting, jag hade inte fattat det riktigt. Hade nästan lite skuldkänslor för att jag skulle få göra en så fantastisk sak i livet.
När fattade du att du inte skulle jobba på bra länge?
Det har jag nog fortfarande inte fattat. Inte KÄNSLAN av att jag inte ska göra det, den
har mer smugit sig på i och med att man slipper söndagsångesten.
Det kom nog först efter vi hade åkt. Under sommaren fick man påminna sig hela tiden.
Sammanfatta ditt senaste halvår med tre ord?
Lärorik, upplevelse, rätt.
Livsomvälvande, utmanande, själavårdande.
Jag är en workpacker - inte en backpacker. Jag har försökt följa en gyllene medelväg för att lyckas hitta sätt att kunna jobba samtidigt som jag reser.
Nyfiken och söker efter det som är genuint. Jag tar väldigt mycket in atmosfären på varje plats vi kommer till. Jag spenderar hellre längre tid på samma ställe än att flänga runt. Jag bor mycket hellre i bambuhydda än betonghus.
Vad är det bästa med att leva som vi gör nu?
Sovmorgon varje dag. Ingen tidsångest. Att ständigt vara nära den man älskar.
Att slippa stress. Att leva ett liv som inte innehåller stress är den största lyxen man kan tänka sig.
Indonesien: Streetfood i Senggigi, Lombok. Kaffet i Canggu, Bali.
Malaysia: Den rökta fisken, hemlagade peston och kokta potatisen hos våra finska vänner i Penang. Sashimin på Zanmai i Kuala Lumpur.Thailand: Hamburgarna på Camp i Bangkok. Hemlagade middagen vi fick serverad i vattenhuset på Koh Yao Noi.
Filippinerna: Middagsbuffén på Jungle Beach Resort, Palawan. Hemlagade maten i Bacacay, Legazpi.
Vilket är ditt favoritställe för...
Maten - Kuala Lumpur Canggu
Stranden - Koh Lipe Koh Lipe
Snorklingen - Flores/Komodo för många orörda platser Gili Islands pga sköldpaddorna
Stämningen - Canggu Koh Lipe (fantastisk musik)
Barerna - Koh Lipe Koh Lipe
Miljöerna - Koh Yao Noi J. No 14 i Bangkok
Naturen - djungeln i Penang Flores
Starkaste upplevelsen - simma med valhaj i Donsol Komodo National Park (fantastiskt djurliv, grym snorkling och otroliga naturupplevelser)
Att leva - Canggu och Kuala Lumpur Canggu och Koh Yao Noi
Människorna - Filippinerna Koh Yao Noi
Vem har varit din favoritdjurkompis?
Auvo.
Katten på Langkawi, han var en blandning mellan en apa, hund och en katt. Sedan så klart
Auvo, katten vi passade i Penang. Det är en katt med karaktär.
Kontakten med Virtuous Spirits och Mario. Start-up-podden. Frieder, vår värd i Canggu som driver eget företag där. George på Jungle Beach Resort som driver eget hotell.
Niclas och våra samtal om alla fantastiska möjligheter som finns i livet och allt vi kan åstadkomma tillsammans. Alla hus vi har bott i har inspirerat väldigt mycket om hur ett hem kan se ut. Maten har såklart inspirerat oerhört mycket. Att inte vara stressad och att ha ro och tid att tänka är väldigt inspirerande.
1. Filippinerna som land. Renare och fräschare även fast de har det ganska fattigt. Folket är oerhört vänliga och pratar väldigt bra engelska. För semesterfirare (som inte är av all inclusive-typen) så har Filippinerna allt.
2. Att Langkawi var så dåligt.
1. Att religon har så stor inverkan på omgivningen. Det är stor skillnad i atmosfären när man reser runt i de olika länderna.
2. Att Malaysia är så trist i jämförelse med de andra länderna (KL har sin charm dock). Hur man tar emot turister i Malaysia är löjligt. Man har ingen kännedom om vad de egentligen vill ha och det känns inte som att de bryr sig.
3. Att jag klarar av så mycket, tar mig igenom obehagliga situationer och utsätter mig för sånt jag är rädd för.
4. Jag hade aldrig trott att jag skulle tycka att Seinfeld är världens bästa serie.
Vad har varit jobbigast?
Emma har varit jobbigast (haha, skojar bara).
Att vara sjuk i Flores var inget kul, men just i stunden var jag cool.
Att någon var inne i vårt hus och stal grejer i Filippinerna men känslan försvann när vi fick en förklaring på det.
När vi lämnade mor och far på Arlanda när vi åkte.
När Niclas blev sjuk var riktigt jobbigt.
Myggbett.
Jag hade en period då jag var rädd för olyckor eller att något skulle hända.
Tiden går och pengarna sinar.
Vad har du saknat?
Familj och vänner. Det kan låta dumt, men fredagskvällar när man kommer hem från jobbet och man har hela helgen framför sig. Nu är varje kväll fredagskväll men då var det någonting speciellt.
Ett riktigt kök.
Spela golf! Mina golfklubbor.
Champagne.
Löjromstoast.
Bekvämligheter i vardagen som att få använda sina egna skönhetsprodukter. Jag skulle typ aldrig köpa billigt Palmolive-schampoo i engångsförpackning om jag bodde i Sverige.
Champagne.
Löjrom.
Egentligen inte, men relationen prylar har förändrats. Saker i sig har inte samma värde som tidigare. Jag ser pengar som en väg till frihet och det har jag insett ännu mer nu. För mig har pengar större värde i form av tid och frihet än i prylar.
Jag har insett hur lite saker man egentligen behöver. Pengar hjälper en att nå ett visst välbefinnande, men du kan inte köpa dig hela vägen till självförverkligande. Under vår resa har jag sett hur livet ser ut för de som inte har några pengar eller prylar, och många utav dem lever ett väldigt gott liv. Pengar är också alltid närvarande, om vi bara ska betala för en taxiresa så kommer diskussionen om pengar upp.
Jag är betydligt lugnare nu och då var jag inte en stressad typ innan. Jag har också blivit bekvämare (läs lite latare). Jag är mer kreativ nu. Jag har mer kunskap om Emmas olika sidor.
Jag har blivit mycket coolare och tar saker och ting med ro. Jag vet att allting löser sig. Jag har mer integritet nu. Jag har blivit mer orädd vad gäller vissa saker och mer rädd vad gäller annat. Jag är väldigt mycker mer avslappnad. Jag har också mer kunskap om mina egna sidor. Jag börjar nog känna mig lite vuxen (kanske för att 30 närmar sig).
Emma är mer stabil nu när hon inte har en massa störningsmoment omkring sig. Hon tar för sig mer nu.
Niclas är mer öppen för vad han upplever och känner. Han visar ett bredare känslospektra. Mer reflekterande. Han är tryggare som person och mer inkännande.
Hur vill du jobba i framtiden?
Jag vill inte jobba. Men om jag måste, så ska det vara på mina villkor, alltså fritt.
Kreativa och smarta lösningar. Jag kan vara företagsledare som bara säger vad jag tycker. Andra får genomföra.
Jag vill ha precis det livet jag har nu men addera ett par affärsmöjligheter. Jag vill på något vis vara till nytta för andra samtidigt som det ger mig det jag behöver. Jag vill aldrig mer ha ett 8-5 jobb.
Varför passar inte ett 8-5 jobb dig?
Jag får ångest av att tänka på att vara TVUNGEN att gå upp klockan 7 varje vardag (och sen ha ångest hela helgen). Speciellt mitt i vintern. Jag är inte effektiv innan klockan 10.
Passar det egentligen någon?! Det är sjukt okreativ, inneffektivt och frihetshämmande.
Var vill du bo i framtiden?
0 till 1 år - Bali Bali
1 till 3 år - Sverige eller Sydeuropa Nya Zeeland eller Australien
Under familjetiden - Sverige Sverige
Efter familjetiden - Någonstans i världen eller på en båt Italien
Vad vill du säga till någon som funderar på att göra som vi och bara ge sig av?
Gör det! Tänk inte på pengar eller förlorad inkomst. Släpp sargen. Det ordnar sig. Du
kommer aldrig någonsin ångra dig.
Gör det! Sluta kom med en massa dåliga ursäkter varför du inte skulle göra det. Det är den
bästa investeringen i dig själv och din relation. Var inte rädd för att släppa tryggheten som
man har hemma, den finner man på annat sätt. Det finns internet överallt så att man kan hålla kontakt med nära och kära.
Vad ska den personen/personerna tänka på?
Tänk inte så mycket. Åk bara.
Åk ingenstans utan budget, ha koll på hur mycket du får göra av med och anpassa dig därefter. Allt löser sig! Ta djupa andetag. Dokumentera resan, vi lovar att du inte kommer komma ihåg vad som hände ens för ett par dagar sedan när du är mitt uppe i allt.
Gör en sån här resa. Det är en emotionell resa, en personlighetsresa och en upplevelseresa.
Om du verkligen vill lära känna människan som du vill leva resten av ditt liv tillsammans med så res res res (inte på charter alltså). Man lär känna varandra på ett sätt som man aldrig skulle kunna uppnå mellan arbetsdagarna i en uppvärmd och välordnad lägenhet på en fin gata i Stockholm.
Våga lämna saker och ting bakom dig.
Lyssna på poddar. Värvet är fantastiskt bra!
Kolla Seinfeld. Det finns ju en anledning till att serien visas på många psykologutbildningar runt om i världen...
Carry On - Fun.
Den här har hängt med under hela resan!
Get Free - Major Lazer, Amber of Dirty Projectors, Amber Coffmann.
En fantastisk låt som jag hörde första gången på Deus Ex Machina i Canggu, Bali.
Tänkvärt flera gånger om :)
SvaraRaderaTack Anneli :) Kul att du gillade det.
Radera