Halong Bay, födelsedag och sjukhusbesök i Vietnam

Från El Nido till Coron till Hanoi. Det har varit intensiva dagar och jag har fyllt 30 år. Vi skrev ett väldigt ambitiöst inlägg om vår månad i Filippinerna så ytterligare kommentarer känns relativt överflödiga. Det ända vi vill tillägga är att vi varmt rekommenderar en resa till Filippinerna, men vad ni än gör - försök inte se hela landet på en och samma gång. 

Några sista bilder från Coron

I lördags flög vi först från Coron (två timmar försenade) till Manila där vi hängde i 8 timmar till vårt flyg till Hanoi lyfte sent på kvällen. Tack vare det så hann jag skriva och lämna in två skoluppgifter som jag låg efter med tack vare den obefintliga internetuppkopplingen i El Nido. Däremot kunde jag vara online hela fredagen när jag hade fem timmars tenta. Vi landade i Vietnam klockan 01.00, passkontrollen var inga problem, vi fick väskorna direkt och sedan stod en bil och väntade på oss. Vi fick dock vara på vår vakt hela resan in till Hanoi för chauffören var väldigt trött..

Vi måste verkligen promota vårt hotell i Hanoi. Efter snart sju månaders resande har vi bott på rätt så många guest house och hotell. Blue Hanoi Inn är tveklöst en av de bästa vi har bott på. 250 kronor per natt för ett hotellrum betydligt fräschare än Scandic, inga småfel i rummet (som vi alltid hittar annars, typ proppskåpet i badrummet eller trasiga fogar), obegränsad och riktigt god frukost, femstjärnig service av den mest hjälpsamma personal man kan tänka sig. Vi har så positivt överraskade och hoppades nästan att vi kunde stanna längre. Däremot så är Hanoi inte så kul att man känner att man aldrig vill åka därifrån. Det finns massor av vackra monument, muséum och historiska platser. Vi besökte bland annat den stora katedralen och ett gammalt fängelse. Gamla stan i Hanoi är full av matställen och hotell, det var alltså här vi bodde. Gatorna påminner rätt mycket om Paris och har (kan jag tänka mig) även en vibe av New York. Kulturen här är så annorlunda och det massor att bara se och insupa så att promenera runt i de gamla kvarteren räcker långt. Nackdelen med Hanoi var vädret och jag insåg att jag helt förlorat motståndskraften när det gäller att frysa. 20 grader och duggregn gjorde mig helt förstörd! Det värsta är utan tvekan trafiken i Vietnam. Nog för att den är riktigt hetsig men alla tutar som galningar HELA TIDEN. Även om gatan är helt folktom så tutar man. Vansinnigt irriterande!

10000 vnd = 4 kr

Det hade ju varit snyggt om jag fyllde 30 år på resans trettionde vecka men vecka 29 är nära nog. Niclas hade planerat och bokat två nätter någonstans och jag hade ingen aning om vart vi skulle. På morgonen den 23 mars skulle vi bli upphämtade på hotellet klockan 8. Efter lite ståhej med krockad buss (!) så kom vi slutligen iväg från Hanoi en och en halv timme försenade. Niclas lyckades för övrigt bara hålla destinationen hemlig tills vi kom fram till bussen för på den stod det Halong Bay med stora bokstäver. Efter fyra timmars bussresa var vi framme vid hamnen i Halong och togs med liten båt till den stora kryssningsbåten. Under de två dagarna besökte vi flytande byar, pärlfarm, stränder och grottor och fick njuta av lugnet och det vackra landskapet i Halong Bay. Vädret var sisådär och emellanåt riktigt kallt (läs 20 grader) men det kändes som att molnigheten gjorde upplevelse lite mer mystisk. Maten på båten var vietnamesisk med västerländsk touch och en hel del fisk och skaldjur. Höjdpunkten på resan var att paddla kajak i laguner och grottor, och sista dagen besökte vi Surprise Cave. Niclas hade ordnat en fantastisk överraskning och det var väldigt kul att få se Halong Bay. 

Halong Bay dag 2

Vår guide som tidigare hade bott i en av de flytande byarna.

Något blöt i baken (brrr det var kallt)

Sista förmiddagen i Halong Bay besökte vi Surprise Cave.

Efter att vi kommit tillbaka till Hanoi tog vi tåget till Hue som ligger nästan mitt emellan Hanoi och Saigon. Resan dit tog 13 timmar och vi var framme i Hue på torsdag förmiddag. Vi kom fram ganska så utvilade och fräscha och åkte vi till vårt hotell innan vi åt en riktigt god frukost/lunch på Risotto Restaurante. Sedan promenerade vi till Kejsarstaden, ett enormt område som byggdes av kejsaren på 1800-talet och användes fram till 1945. Skadat av naturkatastrofer och Vietnamkriget så är platsen idag ganska så nedgången.

Hammaren och skäran kan ses lite överallt, även i Hanoi.

Då har vi haft vårt första sjukhusbesök i Sydostasien. Sedan ett par dagar har jag mått lite skumt med magont och hosta. Sedan kom värk i kroppen och till slut feber. Med tanke på de områden vi har rest i så misstänkte jag förstås att det var malaria. Niclas följde med och tog samma prover bara för att se så hans värden var bra (inkubationstiden på malaria kan vara flera år). Vi åkte till Hue International (!) Hospital. Ingen kunde kommunicera på engelska och läkaren fick använda Google Translate för att förstå vad 'malaria' betydde. Tjejerna i kassan tog betalt två gånger och första gången gjorde de fel så vi fick lite pengar tillbaka. Förutom det så gick allting smidigt. Vi tog blodprover och fick sitta ner och vänta på provsvar i två timmar. Efter en timme och femtio minuter fick vi varsitt A4 med alla provsvar som vi fick ta med hem (750 kronor fattigare). Ingen fara, jag har bara salmonella. Niclas var föga förvånande fullt frisk. Det mest häpnadsväckande var att sjukhusfiket hade ett litet sortiment med spritflaskor till försäljning men inte en endaste chokladbit.