Vad händer när man börjar tänka annorlunda om pengar?

För någon vecka sen försökte vi besvara frågan huruvida vi har blivit för gamla för att backpacka. Efter lite funderingar så tror vi verkligen inte att vi är för gamla men vi är betydligt klokare - och bekvämare - nu än för tio år sedan och det gör enormt stor skillnad.

Pengar och prylar

Redan innan vi lämnade Sverige så hade vårt förhållande till pengar förändrats. När vi bestämde oss för att vi skulle resa så slutade vi konsumera. Det enda vi unnade oss var god mat och dryck. Det får vi lida lite för nu eftersom att vi då och då längtar som galningar efter champagne och löjromstoast. Vi tycker helt enkelt om att lyxa till det men lyx för oss har ingenting med prylar att göra. Förut köpte vi fina(re) ljuslyktor, kläder och vi tittade på nya bestick i säkert ett år (utan att slå till). Nu reser vi runt med typ 10 kg kläder vardera som vi använder om och om igen - och det funkar hur bra som helst. Ju mer solblekta och utnötta de blir, desto skönare. När vi kommer till Kuala Lumpur brukar vi gå på H&M och köpa några nya t-shirts - mot att vi slänger ett par gamla. Vi investerade i ett par nya löparskor till Niclas som kostade typ 500 kronor och vi ägnade tio minuter åt att rättfärdiga vårt inköp.

Budget

När vi köpte gemensam lägenhet så började vi göra budgetar och månadsprognoser så att vi skulle ha koll på våra kostnader. Snabbt insåg vi hur vansinnigt mycket pengar vi spenderade på ingenting. Vi skulle haft en budget från året när vi träffades för jäklar vad vi handlade dyra grejer då... Innan vi reste så gjorde vi ett par olika resebudgetar och nu fyller vi löpande i alla utgifter, från kontantuttag till hotellbokningar och flygresor i ett Excel-ark som Niclas gjort. Så när som på kronan så vet vi exakt hur mycket pengar vi spenderar. Vi har konstaterat flera gånger att vi hade inte varit så noggranna om vi hade backpackat när vi var tjugo-nånting. Inte ens när vi reste på semester förut hade vi speciellt bra koll och vi använde alltid senaste löneutbetalningen (istället för sparat kapital). 

Ett stort problem för oss under vår resa har varit den förfärligt svaga kronan. Vi har tappat ca 15 % gentemot de valutor som vi använder här nere och ibland har två uttag med en veckas mellanrum diffat med nästan 100 kronor. Hur billigt vi än har bott och hur billiga flygresor vi än har bokat så har det ätits upp av den svaga växelkursen. Riktigt trist och riktigt dålig tajming. Våra pengar räcker ju liksom inte lika länge nu och vi har definitivt gjort av med mer pengar än vad vi budgeterade från början. Vi ska inte bara skylla på växelkursen (även om den har haft stor betydelse) utan vi bestämde ganska snart att vi hellre levde lite bättre nu (sovsal är liksom inte ett alternativ) och kunde vara ute och resa under en kortare tidsperiod. Vår resa har däremot gjort oss väldigt kreativa och vi har en lång lista på affärsidéer som vi snart kommer sätta tänderna i (vilket kan göra att reskassan istället växer).

Boende

En annan stor förändring i för oss är hur mycket vi anser att vi får för pengarna. I början av resan kunde vi tycka att 300 kronor per natt för ett hotell var helt OK. På Gili Meno bodde vi för 350 kronor per natt och då kommer vi ihåg att vi tyckte det var rätt saftigt. Men nu, nu betalar vi inte gärna över 200 kronor för en hotellnatt och då ska det ingå frukost i priset. De gånger vi har bott dyrt (över 1000 kronor per natt), tre gånger så långt (två födelsedagar och en överraskning) så har vi varit väldigt kräsna och inte riktigt tyckt att vi fått valuta för pengarna. Vi kan ju enkelt jämföra med när vi har bott någonstans för småpengar och fått fantastisk service. Som i Senggigi på Lombok i Indonesien där vi bodde för 95 kronor per natt inklusive frukost med städning och nya handdukar varje dag och underbar personal. 

Vi har också konstaterat att om vi hade gjort vår resa på en riktig semester så hade vi troligen lagt mer pengar per natt på boende men vi hade gått miste om så många fantastiska upplevelser. I Amed på norra Bali bodde vi för 250 kronor per natt i en jättefin bungalow med en pool som vi delade med två andra bungalows. Vi hade nog aldrig bott där om vi inte aktivt hade sökt efter de mest prisvärda alternativen. En sak som har slagit oss många gånger är att när man söker på hotell på t.ex. Agoda och sorterar hotellen efter recensionspoäng så kommer i nio fall av tio ett eller flera väldigt billiga hostel/guest house överst på listan. De kanske inte är de mest välpolerade ställena men de har alltid stor charm och fantastisk personal. Det är de ställena vi brukar boka. Dessutom skulle vi aldrig få för oss att boka ett ställe som kostade över 500 kronor per natt om det inte hade fått konsekvent över 9,0 i betyg på Agoda/annan bokningssajt och Tripadvisor.

Mat och dryck och träning

Vi har många gånger pratat om en helt vanlig arbetsdag i Sverige kunde se ut. Stor frukost för att orka jobba hela förmiddagen, frukt på förmiddagen för att man höll på att hungra ihjäl, en bastant lunch, eftermiddagsfika för att man höll på att somna, hungerattack när man kom hem på kvällen och skulle laga middag. Och till allt detta så var man alldeles för slut för att orka träna. Snacka om att stress är skadligt för kroppen!

Och nu då? Frukost äter vi gärna så att vi står oss ett tag. Får vi i oss en bra frukost så brukar vi inte äta lunch. Blir det ingen frukost så är det också OK och då äter vi en större brunch istället. Det är verkligen inte ofta vi äter varsin huvudrätt till middag. Vi delar nästan alltid på en huvudrätt och en förrätt och någon gång ibland orkar vi kanske dela på en efterrätt. Någon gång ibland tar vi en fika och då består den oftast av fruktjuice, en kall öl eller te. 

Förutom flygresor och boende så är ju mat och dryck den stora utgiftsposten. Vi äter inte en måltid med dryck som vi på förhand kan se kommer kosta oss drygt 100 svenska kronor. Det är liksom inte värt det. I Vietnam där vi är nu har vi ätit för 50-60 kronor per måltid och då har vi varit på "riktiga" restauranger. Det ska krävas en hel del för att vi ska unna oss en lite lyxigare måltid och då ska det ha varit någonting som vi längtat efter länge. Nu är vi väldigt sugna på en riktigt fin köttbit och bearnaisesås som vi tänker att vi ska försöka leta reda på i Kuala Lumpur i april. 

Vi har tidigare skrivit om Emmas kaffekostnader. På det stora hela så har de faktiskt en viss betydelse. Den lilla finsmakaren vill inte dricka en kopp pulverkaffe utan det ska vara gjort ur en espressomaskin. Oavsett var man befinner sig få får man betala ungefär 20 kronor för en sådan kopp. Till saken hör att kaffet i Filippinerna var så dåligt (näst intill obefintligt eller nescafé) så Emma slutade dricka kaffe och har inte druckit en droppe på snart en månad. Förutom både stabilare humör och blodsocker så har det helt klart haft en positiv inverkan även på budgeten.

Emmas "rädsla" innan resan var att vi inte skulle kunna träna så mycket och att vi skulle utvecklas till två hubbabubbor, men så har det verkligen inte blivit. Tvärtom. Vi har snarare gått ner ett par kilo. När förutsättningarna har varit bra där vi har bott så har vi löptränat, yogat, promenerat eller allra helst snorklat. Vissa perioder har det inte blivit så mycket träning alls men vi har insett att det inte är det som är avgörande - det är hur vi äter. Vi tar hand om oss själva på ett helt annat sätt nu och det faktum att vi inte utsätter oss för stress varje dag gör så enormt stor skillnad. Vi skulle tro att vi är lite klokare nu och kan relatera till mat och träning på ett annat sätt än när vi var 20. Vi kan dessutom se att kroppen förändras och att våra behov förändras - och det hade vi aldrig kunnat förstå om vi hade varsitt stressigt jobb.