Vi sammanfattar: Filippinerna

Vi har varit på så många platser och sett så mycket i Filippinerna så vi tänkte att vi skriver om varje plats för sig. Så här kommer alla städer, stränder och färdmedel vi har upplevt under en månad i detta fantastiska land.

BOHOL

Det går att ta sig till Bohol på ett par olika sätt, bland annat från grannöarna. Enklast är att flyga till Cebu och därifrån ta båten över till Bohol. När man landar på flygplatsen talar man om att man ska till Bohol, sedan kör taxin (åk bara med taxameter) till Pir 1 där du köper båtbiljett (OceanJet är bäst), går igenom säkerhetskontrollen och slår dig ner och väntar. Resan till Bohol tar 2 timmar. Väl framme i Tagbilaran på Bohol gäller det att passa sig. Massor av chaufförer kommer försöka lura dig på dyra resor till ditt hotell (om de kör dig dit direkt vill säga). Passera genom folkhavet med väskorna i tryggt förvar och ta en taxi när du kommer fram till staden (bara några hundra meter). Vi betalade 200 pesos för att komma till Panglao. Det är ett bra pris, men betala inte mer än 400.

Vi bodde på Panglao som är en liten ö precis söder om Bohol (bro emellan). Här finns de flesta hotellen och kollar man på nätet så finns det mycket att välja mellan, även på Airbnb. Vi bodde på Roberto's Resort som var helt OK, 225 kronor per natt. Vi hade inte riktigt förväntat oss att Panglao skulle vara så turistigt och besökt av så många svenskar men det var fortfarande en skön atmosfär. Locals är väldigt vänliga och glada, även om de försöker sälja på dig massor av grejer. 

På Panglao finns en hel del bra restauranger med både lokal och västerländsk mat. Längs huvudgatan ligger ett litet ställe som serverar helgrillad kyckling för 30 kronor, rekommenderas varmt. Över hela ön finns Bakery Shops som säljer bullar och bakverk vilket är tacksamt när man är ute och åker moped. Det här är det dyraste stället vi har hyrt moped på, 90 kr, men man klarar sig inte utan så vi fick anse att det var värt det. I övrigt var priserna bra och ölen billigare än t.ex. i Indonesien. Vi hade inte riktigt förväntat oss att temperaturen skulle vara ett par grader lägre än på Bali vilket var både överraskande och uppfriskande. En kväll efter en regnskur så var det nästan kallt... 

Vi gjorde en utflykt till Chocolate Hills med moped och det var riktigt fint. Åk inte på en turisttur dit. Det finns även ett par vattenfall på öns norra sida som ska vara fina men det är ganska långt dit. Den mest populära stranden är Alona Beach där det finns flest restauranger och finast strand, men här är det såklart mycket folk. Caféet Bee Farm är väldigt trevligt. Vi stannade 3 nätter på Panglao/Bohol och det var alldeles tillräckligt. Härifrån kan man sedan fortsätta vidare till Siquijor Island, Dumaguete, Oslob eller Cebu varav vi valde det sista alternativet. Man behöver inte boka båtbiljett från Bohol i förväg, åk bara ner till färjeterminalen två timmar före avresa så är det lugnt.

CEBU CITY

Cebu City är huvudstaden i regionen Centrala Visayas och provinsen Cebu. Spanjorerna grundade sin första permanenta koloni här år 1565. Här finns Filippinernas näst största internationella flygplats och vi flög hit från Singapore (3 timmar 40 minuter). Till Manila är det en dryg timmes flight. Vi bodde centralt i Cebu på Pillows Hotel, ett nyöppnat och trevligt ställe med 40 rum inkl. frukost för ca 250 kronor per natt. Dessutom blev vi uppgraderade till ett större rum vilket var himla trevligt. Prisläget i Cebu är helt OK, med många billiga alternativ. Taxi är billigt men åk alltid på taxameter. Det finns en hel del historiska platser att besöka från kolonialtiden men i övrigt finns det inte mycket att se.

Cebu som stad är fullkomligt ocharmig och man bör egentligen bara stanna här i väntan på att resa vidare. Hemsk trafik, riktigt stökigt och folk överallt. Här sitter hemlösa i varje gathörn och folk har det generellt väldigt tufft. I varje butik står säkerhetsvakter och håller koll, vilket i och för sig är en trygghet för oss som turister. Första eftermiddagen försökte vi hitta någonstans att äta och när vi till slut gav upp (efter att Tripadvisor visat fel plats på kartan till restaurangen vi ville prova) så hamnade vi på Jollybee som är Filippinernas motsvarighet till McDonalds. Rätt trist mat men kul att prova något nytt. 

Andra dagen i Cebu promenerade vi runt, besökte ett köpcentrum och en fantastisk supermarket. Vi fikade på Marriott Hotel vars Garden Café är Cebus mest populära restaurang. Väldigt trevligt och fantastisk service. Med några extra kronor i budgeten (från ca 800 kronor per natt) så är Marriott absolut det bästa alternativet i väntan på att fara vidare någon annanstans.

CEBU - MASBATE - PILAR 

Vi var sedan inte riktigt säkra på vart vi skulle resa härnäst. Vi visste redan innan vi kom till Filippinerna att vi ville se valhajar och det finns ett par ställen där det är möjligt. Oslob som ligger i regionen Cebu är ett alternativ men där matar de hajarna (vilket inte känns helt OK) så att man ska få se dem på nära håll. Här kan ni läsa en artikel om att simma med valhajar som Emma skrev för en internationell resesajt. 

Vi bestämde oss till slut för att åka vidare till Donsol, en liten by i provinsen Albay. Vi bokade varsin båtbiljett från Cebu (avfärd 17.00) till Masbate (ankomst 09.00) i någon sorts första klass vilket egentligen bara betyder att vi hade egen kupé. Maten på båten var riktigt trist (faktiskt den värsta under hela vår resa i Filippinerna) men i övrigt så var det väl värt 800 kronor. När vi kom fram till Masbate så hoppade vi på en annan båt som tog oss till Pilar för 100 kronor. Av någon lustig anledning så tog det två timmar innan båten lämnade kajen och inte förrän klockan 15.00 var vi framme i Pilar. 

DONSOL

Från Pilar var det ca 15 minuters taxiresa (för 20 kronor) till Donsol och vårt hotell Amor Farm Beach Resort (181 kronor per natt). Ett jättemysigt ställe med fantastisk personal - men dessvärre med en riktig kärring till ägare som ville suga ut pengar från gästerna t.ex. när det kom till att hyra ut moped och ordna transfer. Vi bodde i ett mysigt litet hus precis vid stranden och det fanns en trevlig restaurang med god mat för billig peng. Vi hade en fin trädgård precis utanför dörren där vi kunde yoga på morgonen och stranden var nästan helt öde förutom byns lekande barn. Längs stranden låg en annan restaurang som serverade jättegod mat. Det mest fantastiska med Donsol var lugnet och havet som låg spegelblankt varje dag. Här kunde man verkligen njuta av att ligga i en hängmatta och läsa en bok, eller dricka en kopp kaffe på verandan. Omgivningarna är otroligt vackra med risfält och välskötta små hus längs vägen. Alla hus här, oavsett standard, har fantastiskt fina trädgårdar med planteringar och rabatter.

En dag for vi ut med båt på havet för att simma med valhaj. Vi betalade 350 kronor för oss två och vi var ute i ungefär tre timmar (tillsammans med fyra andra på båten). Allting var väldigt uppstyrt och det var noga att man betedde sig lugnt och korrekt i vattnet för att inte störa valhajarna. Det var hur spännande som helst! Redan efter ett par hundra meter från stranden började killarna hojta, guiden gjorde sig redo och vi tog på oss snorkel och fenor för att hoppa i vattnet. Sikten var dessvärre inte den bästa men vi lyckades under totalt fem dyk få se en ca tio meter lång valhaj simma förbi. Så mäktigt! Och det var på riktigt. Efter en timme så såg vi inga fler valhajar trots att vi åkte runt ett par varv i hela bukten. Vi rekommenderar verkligen att åka till Donsol för att se valhaj, istället för Oslob där allting är arrangerat och djuren far illa. Däremot så är det bra om man är någorlunda van snorklare/simmare.

BACACAY 

Från Donsol åkte vi en dryg timme nordöst till en liten by utanför staden Legazpi. Här bodde vi i ett hus (som vi hyrt via Airbnb, ca 200 kr per natt) med havsutsikt och en enorm trädgård. Första dagen var det kolloläger i trädgården och andra dagen blev den hästhage med sju betande hästar och en ko. 

Vi var de enda västerlänningarna i den lilla byn och vi skulle tro att ryktet spred sig ganska snabbt. Första natten, medan vi låg och sov på övervåningen, så gick någon in på nedervåningen och stal alla våra pengar (typ 1500 kronor), wifi-routern (inte vår), en tändare och två necessärer. Vi upptäckte det första dagen därpå när vi skulle använda tändaren för att sätta igång gasolspisen. Även om det var väldigt oturligt (och det enligt vår värd aldrig hänt förut) så fick vi en liten påminnelse att ha bättre koll på våra grejer och se till att förvara pengar och värdesaker där vi sover. Ryktet spred sig snabbt i byn att det hade hänt och det kändes som att alla var involverade för två dagar senare hade killen som gjorde det erkänt sitt brott och efter det försökte alla leta reda på våra saker. Vi räknade inte med att få tillbaka någonting och det fick vi inte heller, men det kändes bättre att veta att det var en hemlös pojke än ett organiserat gäng som gjort inbrott.

Vi hade väldigt lugna och sköna dagar i huset - bortsett från tuppfarmen precis bredvid. Vi lagade de flesta måltider själva och beställde två middagar från våra värdar som serverade delikata kycklingrätter. En dag åkte vi på båtutflykt till ön San Miguel, vilket var väldigt trevligt men aningen överprissatt på 350 kronor. Vi hyrde moppe en dag och åkte till vulkanen Mayon, en väldigt fin tur. Även här tog de saftigt betalt, 150 kronor för ett par timmar (på Bali hyr vi moppe för 12-25 kronor per dag). 

Det här är ett suveränt ställe att åka till om man vill komma långt bort från turismen och uppleva en annan del av Filippinerna. Man får verkligen se hur locals lever och hur väl de sköter som sina trädgårdar och hur barnen leker utomhus hela dagarna. Man blir isolerad från omvärlden och behöver storhandla på vägen till byn men man får massor av lugn och ro på köpet.

HONDA BAY 

Vi flög sedan från Legazpi till Puerto Princesa på ön Palawan i västligaste Filippinerna. Inrikesflyg är inte helt billigt och med ett stopp i Manila betalade vi 3000 kronor för två. Från flygplatsen åkte vi ett par timmar norrut till Honda Bay och Jungle Beach Resort (280 kronor per natt). På tal om dyra transporter så kostade upphämtningen från flygplatsen 500 kronor. Ta den lokala bussen istället! Vårt lilla hotell med fyra stugor visade sig vara rena paradiset. George från Schweiz som driver hotellet har skapat en skön atmosfär där det enda man kan göra är att bara vara. Frukosten ingår i priset, kaffe och te finns alltid att tillgå, lunch kan man beställa kring 14-tiden och på kvällen serveras en fantastisk buffé för 75 kronor. Man kan även köra ett dryckespaket och då betalar man 70 kronor och får dricka så mycket man orkar av öl och läsk under ett dygn. Kul idé!

Östra Palawan kan vara lite blåsigt men vi upplevde mest svalkande bris. Priserna (framförallt på mat och dryck) på hotell som ligger lite off är såklart högre än på andra ställen men vi kände ändå att det var värt det. Hotellet ligger mitt i ingenstans så det finns ingenting att göra men i den lilla oasen vid stranden kan man njuta av underbar hemlagad mat, sola och bada, läsa böcker, jobba (!), paddla kajak, dyka, snorkla och åka på båtturer. Eller så kan man leka med hundarna, katterna eller aporna. Ett fantastiskt ställe att åka till om man vill känna fullkomligt lugn.

TAPIK BEACH

Från Honda Bay åkte vi buss till El Nido (bekvämare än minibuss/van) för 90 kronor per person. Resan tog 4,5 timme och bussen stannade två gånger på vägen för toabesök och inköp av förfriskningar. Från busstationen i El Nido åkte vi en van (går tre gånger om dagen) till byn Sibaltan på östkusten. Resan tog en dryg timme på risiga grusvägar och kostade 25 kronor per person. När vi kom fram till Sibaltan körde vanen sista biten på stranden för att komma fram till vårt hotell Tapik Beach Park. En riktig liten pärla precis vid havet.

Vi hade bokat en stuga med eget badrum för 280 kronor per natt. Från vår balkong hade vi utsikt över palmer och hav. Helt magiskt. Precis som på vårt förra ställe så fanns det inte mycket att göra här. Snart insåg vi att vi inte hade någon täckning på mobilen och att det var i princip helt kört att försöka ansluta till hotellets wifi (som var påslaget några timmar på kvällen). Vi hade ström ungefär mellan 6-10 varje kväll så vi fick planera våra mobilladdningar väl. Dessvärre var maten på hotellet rätt trist. Omeletten och frukttallriken till frukost var god men i övrigt så var portionerna små och trista. De flesta maträtter var kalla när de kom ut till bordet. Sista dagen hade de höjt priserna på menyn med typ 10 % och plötsligt kändes allt dyrt. Vi käkade ett par måltider på stället bredvid, Ursula Beach Club (som också har några rum till uthyrning), och fick fantastisk mat för billigare peng. På kvällarna tändes eldar på stranden och det var så mysigt att bara sitta där och värma sig. Ja, värma sig för när vinden låg på så var det faktiskt kallt och Emma fick ha tjocktröja på sig. Det blåste en hel del på eftermiddagarna också men då var det mer uppfriskande. Något som var riktigt jobbigt - vi fick sjukt mycket myggbett som tog flera dagar på sig att sluta klia, så massor av myggsprej är rekommenderat. 

En dag åkte vi på en fantastisk båtutflykt. Vi var den enda båten ute på havet (långt från hysterin i El Nido) och stannade på öar där vi var helt ensamma. Första stoppet blev på Little Maosonan Island, andra stoppet med lunch och kall öl på Maosonan Island och tredje stoppet utanför Binulbulan Island där snorklingen var magnifik. Vi betalade 240 kronor per person. De andra dagarna pluggade jag och vi läste böcker, spelade kort, pratade om framtidsplaner och njöt av lugnet. Vi kände oss oerhört avslappnade när vi checkade ut (och då var vi rätt avslappnade från början om vi säger så).

EL NIDO

Så kom vi då slutligen till El Nido. Antingen kommer man hit via buss från Puerto Princesa, båt från Coron eller så ska det finnas små flyg från Manila som går en gång per dag men de går inte att boka på nätet. Vi tog en van tillbaka från Tapik Beach till El Nido för 25 kronor och sen en tricycle för 10 kronor och så gick vi sista biten till vårt guest house, Antonios Village (185 kronor per natt), som ligger vid stranden Caalan precis norr om byn. Ett enkelt boende där (den stora) familjen som sköter om stället hade de allmänna utrymmena som sin domän. Servicekänslan var obefintlig och vi sågade dem rejält på Tripadvisor. Priserna ligger lite högre i El Nido-området och det är svårt att hitta någonting vettigt för en bra peng. Vi bodde sedan två nätter inne i El Nido, på Austria's Place (233 kronor per natt) som var ett ställe med lite mer backpacker-feeling. Centralt läge, trevligt och frukost ingick i priset. Vi delade badrum med ett annat rum men det var ingen fara.

Att hyra moppe i Filippinerna har varit nästan chockerande dyrt (t.ex. jämfört med Indonesien) och i El Nido betalade vi 240 kronor för två dagar. Vi fick en lite bättre moppe/motorcykel och det var kul. En dagen åkte vi ca en timme norrut på grusiga och gropiga vägar för att komma till Nacpan Beach. En flera kilometer lång (nästan folktom) strand med kritvit strand och klart vatten. Ett par strandhak sålde fruktjuicer, kokosnötter och enkla maträtter. Det var dock ganska blåsigt och vi har nog aldrig varit så sandiga efter en dag på stranden. Andra dagen åkte vi söderut en dryg mil för att se oss lite omkring. Vi åkte sedan till Marimegmeg Beach som ligger ca 10 minuters resa söder om El Nido. En ganska liten strand med några mer seriösa restauranger, varav den vi testade (The Beach Shack) hade goda mackor och fantastisk bananshake. Det var en del folk på stranden men aldrig trångt. Här fanns många palmer att skugga sig under och vattnet var svalt och riktigt uppfriskande att svalka sig i. 

Som vi skrev i en veckouppdatering så skippade vi att åka på båttur runt El Nido. De är väldigt populära och det är inte så konstigt för öarna i "skärgården" ska vara enormt vackra. Däremot så hade vi ingen lust att betala 250 kronor per person för att trängas med mängder av andra turister. Vi fick ett smakprov av det i Thailand och det var verkligen inte kul. Vi satsade på att åka moppe och upptäcka omgivningarna istället.

Det går förstås att hitta både billig och lite dyrare mat här i El Nido. En del västerländska restauranger har bra standard och schysst mat men det kostar lite mer. Vi åt mexikanskt en kväll som var OK men lite väl dyrt för lite mer än en hundring. Ett ställe hade riktigt goda bagels men de kostade 50 kronor (vilket vi tycker är dyrt). Vi delade på en pizza en kväll för 80 kronor. Vi åt vegetarisk curry och tomatsallad för 60 kronor vilket började likna lite mer budgetpris. En eftermiddag testade vi crépes hos en tant som stod och lagade längs vägen till vårt hotell, ca 20 kronor per styck. Och ölen då? San Mig Light (100 kalorier) är Emmas favorit och den brukar kosta lika mycket som Red Horse (6,9 %) som är Niclas favorit. På de dyraste ställena tar de 70 pesos för en öl (14 kronor) och de mest prisvärda ligger kring 40 pesos (8 kronor). Inköpspriset (som står på kapsylen) på San Mig Light är 28 pesos (ca 5,50 kronor).

CORON

Coron ligger ganska så isolerat och man kan antingen komma hit med flyg från Manila (små plan och dyra flighter) eller båt från El Nido. Båtturerna från El Nido har dåligt rykte och enligt vissa så kan man hitta massor av skräckhistorier på nätet (dem har vi aldrig sett) om båtar som sjunker. När vädret inte är bra så förstår vi att resan kan bli riktigt otrevlig men nu, mitt i torrperioden, så var det bara mindre vågor på havet så resan gick bra. Det var en ganska liten båt med plats för ca 20 personer. Vi lämnade El Nido klockan 8.30 på morgonen och var framme i Coron klockan 17. Med lite poddar och bra musik så var det inga problem alls.

Vi hade bokat rum på Kimberly's Hotel (233 kronor per natt) som låg centralt i Corons stad. På bilderna såg det trevligt ut men var i själva verket riktigt trist. Han som skötte om hotellet var helt oengagerad, hade ingen koll på att vi bokat rum i förväg, hade ingen som helst servicekänsla och erbjöd ingen transfer vidare till nästa destination när vi checkade ut. Däremot var de riktigt snabba med tvätten som vi lämnade in. De två sista nätterna på Coron bodde vi på Casa Montemar, ett nyöppnat hotell med fantastisk utsikt över havet. Vi betalade lite mer, 300 kronor, men då hade vi bästa rummet med bästa utsikten och egen liten balkong. Det finns många ställen att bo på i Coron så det är inga problem att komma hit utan att ha bokat. Bortåt Busuanga finns också några mysiga hotell varav ett vi funderade att bo på, Sanctuaria Treehouse.

På själva ön Coron finns inte så mycket att göra. Naturen är ganska ogästvänlig med mycket berg. Det var riktigt varmt och torrt här och inte så blåsigt under vårt besök. Vi hyrde moppe en dag och åkte runt och det är verkligen vackert. Vi behövde inte komma många meter utanför stan för att det skulle bli grusvägar och små byar mitt i ingenstans. 

Vi besökte de heta källorna i Maquinit och det var riktigt coolt. 40-gradigt saltvatten kommer upp ur jorden och detta har man samlat i några olika stora bassänger. Trots att det var varmt ute så var det en väldigt intressant upplevelse att hoppa ner i det varma vattnet. Om man inte hyr moppe så kostar det 300 pesos t/r att åka med en tricycle. På vägen från Maqinit åkte vi genom några samhällen där locals bor och det slog oss hur enkla deras hem är, hur många barn de har och hur fattigt de lever.

Coron som stad är trevligare än El Nido och framförallt lite mindre. Här finns ett par bra restauranger, varav en riktigt bra italienare och ett par ställen som västerlänningar driver. Vårt favoritställe hittade vi första kvällen, med enkel filippinsk mat som grillas. Vår tonfisk och kyckling var supergod. Vi testade ett trevligt litet café med fantastisk banana choco frappe. Överallt finns små kiosker där man kan köpa vatten, öl, frukt och snacks. På många ställen säljs mangoshakes för billig peng och de smakar fantastiskt. Priserna i Coron är lägre än i El Nido och övriga ställen som vi besökte i Palawan. Att hyra moppe var fortfarande dyrt och vi kom undan med 300 pesos (60 kronor) för 5 timmar. Det verkade som att standard för en dags hyra är 1000 pesos, alltså 200 kronor (vill återigen påminna om att vi betalar ca 12 kronor per dag på Bali).

Den egentliga anledningen till att åka hit är att upptäcka öarna som ligger runt hela Coron. Vi åkte på två dagsturer som totalt kostade oss 550 kronor. Då ingick riktigt bra lunch med färsk grillad fisk, ett par andra lokala rätter och frukt. På de små stränderna vi stannade för att äta lunch hade locals satt upp små kiosker där de sålde öl, läsk och snacks. Båtturerna var fantastiskt trevliga. Vi träffade människor från hela världen egentligen, alltifrån Kina till Polen till Brasilien. Vi snorklade vid fantastiska korallrev, sjunkna skepp, i laguner och i två sjöar med bräckt vatten som låg mitt i stora bergiga ön Coron Island (inte samma som Coron där vi bodde). Det är svårt att beskriva naturupplevelserna på de här platserna, de måste bara upplevas i verkligheten!

NÅGRA ORD PÅ VÄGEN!

• Filippinerna har överraskat oss på många vis och vi kommer utan tvekan åka tillbaks hit. Folket är så vänligt och det finns många likheter med vår västerländska civilisation. Om man talar spanska så kommer man känna igen sig i det filippinska språket tagalog. Nästan alla i Filippinerna (ung som gammal) talar riktigt bra engelska!
• Filippinerna är ett land som har det mesta för någon som vill få en mångfacetterad upplevelse. Alltifrån vulkaner och undervattenssjöar till några av världens vackraste stränder. 
• Maten i Filippinerna är ganska trist och består främst av ris och kött. Maten är torr och innehåller nästan aldrig sås. Även om de lagar en gryta så plockar de ut köttbitarna när den ska serveras. Dock är maten oftast vällagad. Ett stort plus är att man kan köpa frukt i princip överallt och den smakar fantastiskt. Mangon är oslagbar.
• Det är billigt i Filippinerna. Framförallt mat och boende. Att ta sig från A till B kan vara lite knepigare. Är det billigt så tar det oftast lång tid och snackar vi en timmes flyg så blir det rätt dyrt (åtminstone 1000 kronor enkel resa inkl. bagage om man bokar ett par dagar i förväg). Man får helt enkelt göra en avvägning beroende på hur lång tid man har på sig. Fördelen med de långsamma alternativen är att man får se väldigt mycket på vägen.
• En nackdel med Filippinerna är att landet är så oerhört stort och det finns så mycket att se. Vi tror på att redan från början inse att man kommer behöva resa hit flera gånger i livet och sedan planera så att man stannar längre tid på ett par platser så att man verkligen hinner se sig omkring och uppleva atmosfären. 
• Ett stort plus med Filippinerna är deras kontantkort. Man laddar på 200 pesos (40 kronor) för fem dagar eller 999 pesos (200 kronor) för en månad och får obegränsad surf. Bara när vi har använt mobilen som wifi och flera enheter har varit anslutna så har vi fått sms att vi surfat för mycket och då går det lite långsammare till nästa dag. 
• På vissa platser finns det inte ATM, som t.ex. i El Nido så kolla upp det innan och ta ut tillräckligt med pengar.
• Filippinerna är helt klart "det nya Thailand". Dessutom betydligt bättre dykning och snorkling än i Thailand (även om maten är godare där). Från Arlanda kan man flyga direkt till Bangkok och därifrån vidare till Manila. Vi har flugit med Cebu Pacific ett par gånger och de är riktigt trevliga. De flyger nyare flygplan än t.ex. Philippine Airlines - och har bra priser!
• Vi har pratat med många som avrått oss från att åka till Manila, däribland Filippinska Katrina som köpte vår lägenhet i Solna. Så vi kan inte uttala oss huruvida det är värt att åka dit. Vi har bara mellanlandat på flygplatsen och den är helt OK. Detsamma gäller med Boracay som är ett väldigt populärt resmål med vackra stränder men som ska vara både dyrt och väldigt turistigt så vi hoppade över det.
• Om man inte tycker om att se äldre västerländska män (med STOR mage) med (ofta unga) Filippinska fruar så ska man undvika Bohol/Cebu och till viss del även Donsol.
• Om vi fick göra om vår resrutt i Filippinerna (såhär i efterhand) så hade vi lagt mindre tid i Cebu och på Bohol och mer tid i El Nido/Coron.
• Vi stannade länge på Palawan och även om den här delen av landet är förhållandevis liten så behöver den mycket tid för att upptäckas. Donsol var så fint och vi rekommenderar verkligen att åka dit för att simma med valhajarna. I Donsol är det på riktigt - åk inte till Oslob för valhajarnas skull för där blir de matade av fiskemännen vilket skadar deras naturliga beteenden. Läs Emmas artikel om valhajarna här.