Det är inte bara underbart att bo på Bali

Det har nu gått 1,5 månad sedan vi kom tillbaka till Bali och vi tänkte att det kunde vara kul med en liten uppdatering om hur vi har det.

Den här gången flög vi Stockholm-London-Kuala Lumpur-Bali. Första två sträckorna med British Airways (mycket bra) och sista biten med AirAsia.

Hejdå Sverige!

Vår kärra till KL

Nästan framme i KL

Någon gång framåt 1 på natten blev vi avsläppta vid vårt hus och morgonen därpå fick vi vår moppe levererad. Det tar ju alltid ett par dagar att komma på plats i ett nytt hem. Packa upp, få koll på var affären finns och sådana saker.

Eftersom vi har varit i Canggu tre gånger förut så har vi rätt bra koll från början men vi lär oss nya knep hela tiden. Det tog ett par veckor innan vi hittade bra rutiner.

• Första två veckorna satt vi nästan åtta timmar om dagen framför våra datorer precis som om vi jobbade på kontor. Vi fick egentligen inte så mycket gjort eftersom det är helt värdelöst att jobba på det viset, vi slösurfade liksom mest. Sedan kom vi fram till att vi är effektiva under olika tider på dygnet - och vissa dagar har man ingen motivation alls. Vi bestämde att vi vardera ska jobba minst en effektiv timme med Wonders of Bali varje dag och minst en effektiv timme med något av våra andra projekt, bl.a. Redeab eller OneWeekWedding. Sedan gjorde vi olika ansvarsområden och varje söndag planerar vi vad som ska göras under kommande vecka. Vi stämmer av varje dag hur arbetet går framåt. Det innebär att Emma oftast jobbar/pluggar mellan 6-8 på morgonen och en stund på eftermiddagen medan Niclas gör ett par timmar på eftermiddagen. Nu jobbar vi alltså när vi är som mest effektiva och motiverade. Vi är förresten så glada att vi har bra internet i huset så att vi kan arbeta hemma - det sparar vi mycket pengar på jämfört med att alltid sitta på café och jobba. Övrig tid ägnar vi oss åt sådant som är utvecklande, ger energi, är kul och som vi lär oss nya saker utav. 

Lördagsjobb

5 timmar på lördagar avser öldrickande.

• Vi har hängt på stranden kanske tre gånger sedan vi kom till Bali. Första gången var vi terroriserade av en extremt social hundvalp så den avslappnande stunden vi såg fram emot vart istället ganska fartfylld.

• Varje måndagsmorgon löptränar vi på stranden (bra start på veckan), Emma yogar på Chillhouse en gång i veckan, Niclas spelar tennis på onsdagar, vi går på Beach Bootcamp på fredagar och försöker få in ytterligare en löpträning i slutet på veckan. Däremellan kör vi vattengympa hemma i poolen. Någon gång i veckan tar vi en strandpromenad i solnedgången (gärna följt av en iskall Bintang). Och så har vi varit på massage/spa ett par gånger.

• Vi äter varsin fruktsallad med müsli och varsitt stekt ägg till frukost.
• Vi äter nästan alltid lunch ute på något café eller restaurang och får då möjlighet att testa nyöppnade ställen och återbesöka gamla favoriter. Mer om detta snart.
• Vi lagar nästan alltid middag hemma på kvällen. Ofta marlin (på svenska kallad spjutfisk) eller kyckling. Vi har just nu dille på mexikansk mat så det blir mycket jalapeños (OBS! kan ha laxerande effekt). Ibland unnar vi oss surdegsbröd och doppar i olivolja. Vi lägger oxå ett par kronor extra på att köpa hem den riktigt goda fetaosten som säljs här och den har vi i det mesta. Frank's Red Hot är ett annat beroende vi har och det spelar inte så stor roll vad den kostar (ungefär 30 kr för en flaska).

• Vi får tio kokosnötter levererade till vårt hus en gång i veckan och vi delar på en varje eftermiddag. Vi beställer på morgonen och några timmar senare kommer kokosnötterna. Vi betalar 6 kronor styck. Det fantastiska med regelbundet intag av kokosnötter (förutom alla nyttiga effekter i kroppen) är att man inte blir sötsugen. Självklart slinker det ner någon glass eller chokladbit någon gång ibland. Vi köpte med oss lakrits från Sverige och den är inte slut än :)

• Varannan vecka åker vi till närmaste matbutiken och köpa elektricitet. Vi får med oss ett nummer hem som vi sedan knappar in i elmätaren och så har vi fyllt på med ström. Nu ser vi att vi gör av med 20 kWh per dag (för de som har en aning om vad det innebär).

• På tisdagar kommer Putu - som är nanny till våra Argentinska grannars dotter - och städar vårt hus. Vi betalar 50.000 Rp för städningen (30 kr) och Putu tar med sig tvätten och levererar den färdig dagen därpå. Vilken fantastisk service!
• Torsdagar har fått en egen liten tradition. Vi dricker margarita's och spånar idéer, brainstormar och kommer på nya projekt. Hur kul som helst!

• Fredagar innebär en sak - happy hour på Old Man's. Så är det bara och kommer alltid att vara. 2 Bintang till priset av 1 mellan klockan 17-18. Som ni förstår så handlar det om att sänka så många öl som möjligt på den timmen :)

• Söndagar är partydagen i Canggu. Vi har varit ganska slöa på den fronten men vi brukar ta oss till Deus där det är konsert på kvällen. 

Vi har oxå hunnit med en utflykt till Ubud som ligger ungefär en timmes mopperesa norrut

Att bli inparkerad hör till vanligheterna.

Vår tur till Nusa Lembongan kan ni läsa om här

Vi har njutit av ett par fantastiska solnedgångar

Vi spenderar förstås mycket tid på moppen - safety first!

Niclas har åkt Gentlemen's Ride - ett globalt MC-event till stöd för prostatacancer.

Niclas har gjort ett par besök hos barberaren. Lätt värt 60 kronor för ett snyggt skägg.

På bilderna ser Canggu grönt och frodigt ut men saken är att det är snustorrt. Det behövs verkligen regn. Första veckorna var ganska så svala men senaste veckan har det varit otroligt varmt, till och med så att locals klagar över att det är varmt. 

Utanför vårt hus. Nu har riset skördats.

Ni har väntat länge nog på matbilderna. Here they are!

Första morgonen på Bali. Frukost på Betelnut.

Kycklingwrap på RedSalt

Kycklingschnitzelmacka på RedSalt

Sizzling fajita på vår favoritmexikanare La Mexicana

Nasi Campur (indonesiska smårätter) med superstark chilisoja

En favorit - linssallad med pocherat ägg på Gourmet Canggu

Nasi Campur på kända warung Bu Mi

Vi provar burgare på Wacko Burger i Seminyak

Ibland får man äta pannkakor till lunch, på Canteen

Riktig "grabbmat" på Garage

En bjuddessert från vår vän Danny på Deus. Friterad banan och massor av glass. Mums!

Drakfrukt/pittaya hemma i köket

Jobbfrukost på Canteen

Inte så svårt att förstå varför vi gillar Canteen så mycket....

"Nöd"-croissant på Monsieur Spoon - perfekt vid blodsockerfall

Vi testar ett nytt ställe (fantastiska burgare) i Seminyak - Bo$$man 

Canggu har fått ett nytt ställe som är riktigt bra - Machinery Cafe

Machinery Cafe har bästa hollandaisesåsen i Canggu - och vi blev bjudna på en Red Velvet Cupcake som tack för att vi hade skrivit om Machinery på Instagram :)

Super Smoothie på Chillhouse efter avslutad yogaträning

Burgare på Canteen

Fantastisk quinoa-sallad på Canteen

Ginger-Lemon-Honey Frappe på Betelnut (SÅ god!)

Danny på Deus bjöd oss på menyns nya dessert - Creme Caramel

Egg Florentine och kycklingsallad med pesto på Milly's Warung

Fika hemma i sängen. Morotskaka från Gourmet Canggu och Chokladfondantkaka från Monsieur Spoon

Snacks hemma vid poolen

Egg Benedict på Boardriders

Sushi-event på Deus

Müsli bowl på Cinta Cafe

Avokado på surdegsbröd med pocherat ägg på Cinta cafe

Middag på Canggu's enda food truck

El Matador food truck levererar Canggu's bästa burgare

Nasi Campur på warung Yess

Pulled pork och pocherade ägg på Ruko cafe

En ny favorit i Canggu... Billig öl och kul underhållning - Pretty Poison heter stället

Och så var det ju det andra....

Vi kommer hyra vårt hus här på Bali till sista april. Under en av våra margarita-och-brainstorming-torsdagar så skrev vi upp för- och nackdelar med att bo på Bali. Minussidan vann med råge, trots att vädret är ett stort plus, så vi har bestämt oss för att inte stanna kvar efter april nästa år. Det är väl som så att om man kommer till Bali, hyr ett hus eller bor på hotell under en period så är det väldigt bekvämt att bo här på för det mesta är enkelt och billigt. Men ska man bo här så stöter man på andra typer av problem. 

• Efter månadsskiftet september-oktober fungerade plötsligt inte Visa-korten i uttagsautomaterna. Förvirringen har varit väldigt stor och mycket spekulationer kring varför korten inte fungerar. Det verkar som att Indonesiska regeringen bestämt att internationella Visa-kort inte ska fungera på Bali sedan 1 oktober. Vissa menar att detta är för att stärka den lokala valutan och få bort användningen av dollar, medan andra tror att det har att göra med skimming och bedrägerier. På Facebook-forumen finns det nu många diskussioner och det konstiga är att plötsligt kan någon göra ett uttag med Visa-kort medan det inte fungerar för oss andra. Hittills har MasterCard fungerat och vi hoppas att det fortsätter att göra det även framöver. Väldigt konstig situation är det iallafall.

• Våran gata har ingenstans att slänga sopor så de måste man droppa av någonstans längs huvudgatan där sopgubbarna plockar upp grejer när de åker förbi. 

• Med lite tur så kommer poolkillen när han ska, tisdagar kl. 08 (han kommer oftast inte då). Vissa gånger är han lite väl generös med klormedlet (eller vad det nu är) och då blir poolen brungrön i över ett dygn och det går inte att bada. 

• Det är alltid väldigt mycket saker som ska fixas och varje sak kan bara fixas på ett specifikt ställe. Ska man ladda kontantkortet på mobilen så får vi åka till Berawa och ska vi handla potatis så får vi åka till Canggu Deli eller Pepito Supermarket. Det är oerhört mycket logistik som tar rätt mycket tid och kraft faktiskt. Det är inte så lätt som hemma där man åker till ICA Maxi och så finns allting där. Emma har gjort en skoluppgift över vår inköpsprocess och kommit fram till att vi har 11 olika inköpsställen för olika saker - och då menar vi bara sådant som hör till dagliga inköp. Dessutom är det ganska ofta så att vi vet att vi ska handla en specifik vara i en specifik affär (för det är så det funkar här) och när den är slut blir det problem. T.ex. tog citronjuicen slut i vår närmaste butik för tre veckor sedan och de har fortfarande inte fått in den igen. Då tar det massa onödig tid för oss att leta upp ett annat ställe som säljer citronjuicen (och helst till bra pris).

• Öl. I våras så kom det någon ny regel om att små supermarkets inte får sälja öl. Först skulle inte ens strandhaken få sälja öl men det fattade ju alla att det inte var hållbart. Vi har fått leta oss fram till 1) vilka butiker som säljer öl och 2) vilka butiker som har den billigaste ölen. I våras kunde vi köpa öl riktigt billigt men nu är den dessutom ett par kronor dyrare. Inte bra!

• Man får se upp när man är ute och kör på vägarna. Ibland får polisen ett ryck och då stoppar de alla västerlänningar och ska ha betalt "för annars skickar de en anmälan till Denpasar". Nu vet vi vilka vägar vi ska undvika eller var vi ska köra lite fortare för att undvika polisen men det är ändå rätt frustrerande.

• Det dyker alltid upp saker och ting från ingenstans. Andra veckan kom plötsligt banjar'en (typ som borgmästaren) och knackade på dörren och skulle ha 100.000 Rp i avgift per person (vi betalade 50.000 Rp per person) för att de skulle svara i telefon om man ringde när man hade inbrott. I våras kom banjar'en förbi där vi bodde då och skulle ha en typ av vägavgift. Det är alltid kontant betalning som gäller och det kommer alltid tillbaka för att hämta sina pengar. Bara att gilla läget med andra ord.

• Man är ganska utsatt som västerlänning. Även om locals är vana vid turister och expats vid det här laget så vet man att de förstår att man har pengar. Det händer att västerlänningar råkar ut för brott, både inbrott och personbrott. Vissa rycker väskor och mobiltelefoner från tjejer som kör moppe själva. Vi har alla våra saker inlåsta när vi åker hemifrån och vi lämnar aldrig någonting framme (vi lärde oss i Filippinerna) även om ytterdörren är låst. Det är bara så det är, och det är egentligen ingenting unikt för Bali - brott sker överallt men man kan få en oskön känsla av att det går att se på oss att vi har mer pengar. Brotten är mer riktade mot västerlänningar jämfört med t.ex. i Sverige där brott vanligen sker mer "random". Man ska t.ex. vara noga med att alltid kolla när kassapersonalen slår in varorna i kassan så att de inte tar för mycket betalt eller slår ihop två kvitton så att du får betala pengar i onödan. Man hör om dem som blir tagna för stölder och låt oss säga att de blir inte vänligt behandlade, härom veckan vart en ficktjuv ihjälslagen av andra locals... Nu ska vi inte skrämma er här utan man ska komma ihåg att här som i resten av världen så är majoriteten vänliga och vill en väl.

• Jag tror att de flesta vet hur svårt det kan vara att träffa nya vänner. Om man inte hamnar i ett sammanhang där det är lätt att knyta an till folk som har samma intressen så är det rätt svårt alltså. Vi vill gärna träffa likasinnade par som man kan ha ett intellektuellt utbyte med och inte bara träffas när det är fest. Vi har försökt hitta lite andra svenskar som bor här i Canggu och inte bara är på genomresa men de är inte särskilt många.

• Visum. Detta gissel alltså. Om man bara besöker Bali en kort tid så får man 30 dagars gratis visum på flygplatsen. Det är förstås oxå ett alternativ för oss men då måste vi lämna landet varje månad. Det skulle vi absolut kunna göra men det har faktiskt blivit dyrare att flyga i regionen och vi vill inte lägga 3000-4000 kronor varje månad på att flyga in och ut ur landet. Vi har nu 60 dagars visum som går att förlänga fyra gånger med 30 dagar vid varje förlängning. MEN för att kunna förlänga så måste man hitta en lokal sponsor som ska gå i god för dig och som ska följa med dig till immigration office (tänk om det hade varit så i Sverige...). Det går att sköta det här via en visumagent men då kostar det ungefär 500 kronor per person och månad. Vi har istället kommit fram till att vi gör en visumresa varannan månad och flyger då till Singapore eller Penang för att ordna nytt 60 dagars visum. Tyvärr vägrar de på ambassaden i Kuala Lumpur att göra 60 dagars visum vilket är riktigt synd för det hade passat oss bäst. Som ni förstår så orsakar det här en hel del huvudvärk. Om vi skulle ha stannat permanent så hade vi väl fått titta på andra lösningar och många köper ett affärsvisum eller socialt visum för ungefär 20.000 kronor.

Men annars har vi det bra :) Vi har spännande projekt att jobba med och vi har en riktigt kul vinter och vår framför oss. Livet leker trots att vi ibland får ägna över en timme åt att köpa citronjuice.