Visumresa till Singapore

Vi började så närma oss 60-dagarsgränsen på våra Indonesiska visum. Utav de två alternativen - att förlänga på plats på Bali eller göra en visumresa - så blev det en liten tur till Kuala Lumpur, Penang och Singapore. Eller den blev inte så liten som vi hade tänkt...

Det var inledningsvis inte helt smärtfritt. Ungefär en vecka innan vi lämnade Bali publicerades ett brev på internet som sa att man fick maximalt ha två visa on arrival eller ett turistvisum i sitt pass. Det blev förstås panik på Bali-forumen på Facebook. Turistvisumet - som vi har - tillåter en att stanna på Bali i sex månader i taget (med förlängning varannan månad). Och så kan man hålla på hur länge man vill. MEN problemet är att många som har turistvisum arbetar på Bali och det är strängt förbjudet. Det var några smarta personer på höga positioner som försökte hitta en lösning på det problemet och då kom man på att man skulle begränsa antalet inresor till Bali. De tänkte inte en sekund på att man som turist kanske vill besöka ön mer än 1-2 gånger per år... Före vår utresa från Bali så skrev vi ut massor av papper som bevis för att vi inte har ett jobb på Bali (med de bevisen skulle man tydligen kunna bli insläppt). Och så när vi var på Penang så kom man på att det nya regelverket var en oerhört dum idé (!) och man drog tillbaka de nya bestämmelserna. Så nu är allting precis som vanligt. Man får resa in och ut så många gånger man vill - men man får förstås fortfarande inte jobba på turistvisum. Sammanfattningsvis väldigt mycket oro för väldigt många människor helt i onödan. Bali i ett nötskal!

Vi började alltså med att flyga till Kuala Lumpur. Det är faktiskt femte gången vi är där nu och det känns lite som hemma. Vi har våra favoritställen som vi alltid besöker. Det blev förstås sushi första kvällen när vi hade kommit från flygplatsen. Vi passade såklart på att ta igen vår saknad efter vin. Vi hann inte gå på bio men vi kunde checka av en del prylar från inköpslistan som inte går att hitta i Canggu (typ nya munstycken till rakhyveln). Den här gången bodde vi på Orange Pekoe Guesthouse (200 kronor per rum per natt) där vi bott en gång tidigare. Stället hade fått sig en liten ansiktslyftning sedan sist så nu var vi verkligen nöjda. Det roliga var att vi fick samma rum som när vi bodde där i februari.

Men den främst anledningen till att vi åkte på visumresa och till Kuala Lumpur var CIMB Classic som spelas på PGA-touren. Vi missade första tävlingsdagen eftersom att vi landade på torsdagskvällen men resten av helgen gick vi tre varv runt den fantastiska golfbanan. Första dagen gick vi med Henrik Stenson (som spelade rätt kasst tyvärr) och de två andra dagarna varvade vi mellan Henrik Stenson och David Lingmerth som hade spelat upp sig till en topp tioplacering. Det var grymt roliga - och svettiga - dagar på Kuala Lumpur Golf & Country Club och den största överraskningen var att man fick komma så nära spelarna och man kunde till och med snacka lite grann mellan hålen. Vi kommer definitivt göra om det, en grym upplevelse!

Lingmerths handske och Stensons boll

På golftävlingen träffade vi en god vän (från Iran, boende i Paris) till Henrik Stenson. Han skrattade så gott åt oss när vi berättade att vi skulle åka till IKEA. "You Swedes are crazy about your IKEA" sa han till oss. Egentligen inte, men vi hade liksom ett par grejer på inköpslistan som vi bara kunde hitta på IKEA. Det bästa med det var att vi kunde köpa med oss lingonsylt och Kalles Kaviar. Och äta gravlax och köttbullar i restaurangen. Men vi var inte nöjda med att det inte gick att få potatis till laxen (you always get potatoes in Sweden, talade Emma om för killen bakom disken). 

Måndag morgon flög vi vidare till Penang. Så fort vi hade landat tog vi en taxi till Indonesiska konsulatet för att ordna med nya visum till Indonesien. Då visste vi fortfarande inte att man dragit tillbaka reglerna om 1-2 inresor per år, så vi var lite oroliga för hur de skulle ta emot oss. Det var förstås inga som helst problem. Det var nog den trevligaste personalen vi träffat på ett immigration office och de tog hand om oss direkt när vi kom dit, trots att det satt väldigt mycket folk och väntade. Morgonen därpå promenerade vi från vårt guest house till konsulatet och hämtade upp våra pass och nya visum. Hur enkelt som helst. 

För er som funderar på att göra samma sak så behöver man ta med sig utresebiljett och kopia på passet. Vi tog foto i gallerian mittemot konsulatet (man måste ha röd bakgrund på passfotot). På konsulatet fyllde vi i visumansökan (det måste stå Penang på ansökan, så det går inte att använda en ansökan från annan ambassad/konsulat) och lämnade in alla papper plus pass och betalade 190 RM (380 kronor). Man får ett kvitto som man tar med sig när man hämtar passen dagen därpå. Om man är två personer så kan en vänta utanför medan den andra hämtar passen, men däremot måste man göra sin ansökan själv. Båda män och kvinnor måste ha på sig långbyxor och kvinnor måste täcka axlarna - annars blir man inte insläppt.

Det var verkligen kul att återse Penang. Vi bodde nere i Georgetown den här gången, på ett guest house som heter The Frame (250 kronor per rum per natt). Ett coolt ställe som med lite småfix (typ stambyte och bättre frukost) kan bli riktigt bra. Härifrån hade vi gångavstånd till det mesta och framförallt till all street food som öppnar upp på kvällen. Första kvällen traskade vi runt på stan och provade många olika sorters mat - kycklingspett, nudelsoppan laksa, kinesiska nudlar, dumplings, syriansk kebab och (hör och häpna) hot dog. När regndropparna blev lite för stora gick vi bara rakt över gatan och så var vi hemma igen. 

Chicken Rice till lunch på ett litet hak i Georgetown (10 kronor per portion).

En klassisk Chicken Rice till lunch på tisdagen. Smakar SÅ mycket godare än vad det ser ut.

Andra kvällen i Penang träffade vi våra finska vänner Marja och Kari. Och såklart vår favoritkatt Auvo. Det är så härligt med människor som förstår hur jobbigt vi har det i vår vinlösa tillvaro (haha) och vi blev serverade vitt vin och ostar - himmelriket. Tack för en jättefin kväll och vi ser fram emot att ses på Bali i mars!

Tack för bildlånet, Marja!

Så här spenderade vi våra sista Ringit på flygplatsen på Penang. En stor påse Riesen. Värsta lyxen!

Onsdag flög vi till Singapore för att stanna en natt innan vi skulle åka tillbaka till Bali. Den här gången åkte vi skytrain från flygplatsen till vårt guest house i stadsdelen Bugis. Det var verkligen kul att se förorterna på nära håll. Vårt guest house The Pod var riktig bra. Det var första gången vi testade att bo i "poddar". Väldigt bekvämt och relativt billigt för att vara Singapore (250 kronor per person och natt). 

Under onsdagen så kom nyheten att det var vulkanutbrott på ön Lombok som ligger 13,5 mil öster om Bali. Askan spred sig snabbt över Bali och det dröjde inte länge förrän flygplatsen stängdes. Vi insåg rätt snabbt att vår flight till Bali på torsdagskvällen skulle bli inställd. På torsdagsmorgonen var flygplatsen fortfarande stängd och vi fick mejl från KLM att vi blivit ombokade till en flight på lördag morgon med Singapore Airlines till Jakarta och därifrån vidare till Bali med Garuda Indonesia. Inte mycket att göra åt saken så vi bokade nytt boende för de två kommande nätterna. The Pod var fullbokat så vi tog ett annat pod-ställe, The Port, som ligger lite närmare stan, vid Clarke Quay. Här fick vi en dubbel-pod för 390 kronor per natt. Inte lika fräscht och välorganiserat som The Pod men helt OK med tanke på läget. 

På torsdagseftermiddagen hade askmolnet rört sig söder om Bali och bara tre timmar före vår flight skulle ha gått från Singapore så öppnades flygplatsen igen... Vi spenderade torsdagseftermiddagen med en promenad i Fort Canning Park och vi köpte med lite mat hem till vårt guest house. Ingen vidare action alltså.

Känns svenskt med en laxmacka!

Man får inte gå in i parken under eller efter åskovädret... men precis före då?

Niclas spanar på en ekorre

Fredag och vår bonusdag i Singapore. Vi tog bussen till Southern Ridges för en promenad i det stora parkområdet. Som ni kan se så var stora delar av parken uppe i luften. Vi promenerade i nästan tre timmar och det var riktigt roligt, trots att vi svettades som tokar. Det var kul att se Singapore från landets högsta punkt (ca 200 meter över havet).

Först gick vi genom Hort Park

Kent Ridge Park

Fin utsikt, eller vad tycker ni?

Vi gick sedan tillbaka genom Hort Park och tog Southern Ridges i riktning mot Mount Faber Park - ganska utmanande om man är höjdrädd som ni kan se!

30.000 kronor i böter om man matar aporna - tur att vi inte stötte på några apor!

Henderson Waves - riktigt cool (och väldigt hög) bro!

Mount Faber Park

Riktigt gott med lunch efter en lång och svettig promenad. 30 kronor per tallrik... helt OK för att vara Singapore. 

Vi spenderade kvällen på vårt guest house, bland annat med att skriva det här inlägget och hålla koll på flygstatusen på Bali. Vi försökte somna i skaplig tid för klockan skulle ringa strax före 5 på morgonen så att vi skulle hinna i tid till flyget från Singapore som skulle gå klockan 7.40. 

En halvfull B777-300 (!) till Jakarta.

Tidig morgon på terrassen i terminal 2.

Det var en trevlig flygning med Singapore Airlines till Jakarta (första gången för oss med SA). Vi fick frukost och kunde njuta av fantastisk utsikt från vårt stora fönster. Om vi jämför med våra långflighter med British Airways så måste vi säga att de har bättre kvalitet på tv-skärmen och mycket bättre utbud av filmer och underhållning. Benutrymmet var ungefär samma som BA och de andra lite "bättre" bolagen. 1 timme och 20 minuter senare landade vi i Jakarta. Det var en så otroligt fin flygning, kolla bara här:

Vi kunde inte se mycket av Jakarta under inflygningen

Inte den snyggaste frukosten, men den smakade faktiskt helt OK.

När vi landade i Jakarta var flygplatsen på Bali fortfarande öppen. Jakarta visade sig vara en hopplöst dåligt skyltad flygplats (välkommen till Indonesien) men till slut hittade vi till rätt incheckning. Vi fick nya boardingkort till vår flight till Bali. Vi tog oss igenom säkerhetskontrollen och satte oss ner för att vänta och hålla tummarna att planet skulle gå. Vid varje utrop om vår flight (typ byte av gate) så blev man lite svettig... men 30 minuter försenade så lyfte vi från Jakarta och landade med en duns på Bali 1,5 timme senare. Ni kan ju ana att det var skönt att komma hem!

Äntligen tillbaka på Bali!