Som vi skrev i förra inlägget så är stranden i Kuta ingenting att hurra över. Det gäller alltså att ta sig en bit utanför byn för att uppleva de bästa stränderna. Överhuvudtaget så är det moppe som gäller när man bor i Kuta! Igår åkte vi på moppetur till stränderna väster om Kuta. En fantastisk utflykt genom Lomboks otroliga landskap.
Efter frukost (som vi bara måste visa först) tog vi alltså moppen och åkte västerut. Vilken nostalgitripp att bara sätta sig på en moppe i Indonesien igen. Kuta är litet och man kommer snabbt ut ur byn, ut på landsvägar som till stor del är nyasfalterade eller är på väg att bli. Lombok satsar hårt på infrastruktur och vägarna är generellt väldigt bra, betydligt bättre än på Bali. Dessutom är trafiken otroligt mycket lugnare. Längs vägen passerade vi en by som mer eller mindre låg i ett grustag, och där allting man gjorde kretsade kring grus. En väldigt fascinerande plats.
Längd vägen mot Pantai Selong Belanak (pantai betyder strand) så passerade vi oxå fantastiska risfält och utsiktsplatser.
Vi närmade oss sedan Selong Belanak. Att parkera vid stränderna här kostar 10.000 Rp (på Bali 2000 Rp) men vi kände rätt snabbt att den här stranden inte var någonting för oss. Dock perfekt om man är nybörjarsurfare. Locals är rätt så på nu (men trevliga) när det inte är så måmga besökare och alla försökte övertala oss att hyra surfbrädor. Vi tog lite foton och åkte vidare till några stränder söder om Selong Belanak.
Vi åkte alltså vidare till Pantai Mawi. Från landsvägen åkte vi på en riktig dirt road som gick att åka med moppe på tack vare att lastbilar kört här. Vi körde ner i en fantastiskt vacker dal med odlingar och risfält överallt. I slutet på vägen låg till sist Mawi. Nu en öde liten strand men under högsäsong garanterat riktigt underbar.
Några minuter från Mawi ligger Semeti Beach. Först kommer man till en härlig sandstrand och en bit söderut, bakom kullen ligger en helt annan typ av strand med svarta stenar och häftiga bergsformationer. En riktigt cool plats!
Sedan blev det spännande. Vi kom tillbaka till moppen och skulle åka vidare. Killen som "vaktade" stranden (en gammal tradition tydligen) var väldigt pratsam och när Niclas sätter sig på moppen så säger han you have a flat tire. Nog för att vi åkt på grus/lerväg men vi märkte ingen punka när vi kom dit. Men men, nu var det som det var och vi tänkte bara på omaket att släpa moppen (3 km) upp till landsvägen. Då erbjuder sig killen att ta vår moppe till en kompis och fixa punkan. Samtidigt stod killens moppe bredvid så vi försökte argumentera för att vi kunde ta hans moppe och åka med, för att spara lite tid, men det gick inte för han hade en kompis som kanske skulle komma och hämta maten som låg i sadeln (kompisen kom såklart inte). Nåväl, killen åkte iväg med vår moppe och vi försökte klura ut ett par alternativ ifall han inte skulle komma tillbaka. Till saken hörde att vi inte hade täckning på mobilerna. Efter en dryg halvtimme kommer han tillbaka med moppen, nu utan punka. Han har med sig ett kvitto från sin kompis på 350.000 Rp för lagningen. Vi har lagat punka på Bali för 100.000 Rp så det här var knappast local price. Som sig bör så fick killen en slant för att ha hjälpt oss. Lurade eller inte? Vi vet fortfarande inte!
Mest lyckliga att vi fått tillbaka moppen åkte vi vidare hemåt igen med tanken att stanna till vid en strand längs vägen. Vid Pantai Lancing (som hänger ihop med Pantai Tampah) svängde vi av och tog ett dopp i havet. Vi köpte en kokosnöt och åt bullarna som vi hade kvar sedan frukosten. Lancing var riktigt härlig och ett jättebra val om man inte vill åka så långt utanför Kuta.
Vi åkte sedan tillbaka till Kuta, med ett kort stopp vid den här utsiktsplatsen där man ser hela Kutaområdet. Väl tillbaka avslutade vi den här spännande eftermiddagen med en fantastisk massage på Matcha Spa (ett måste om ni är i Kuta).
